Singoalla

Det var ett tag sen vi skrev, men för Singoalla är det ingen lugn stund. Hon har kommit in i en "nu ska jag hoppa fram och skrämma er"-fas. Hon gömmer sig under täcken och filtar och smyger sakta fram och attackerar en. När vi öppnar ytterdörren behöver hon bara fem centimeter för att smyga sig ut och springa upp en våning och gömma sig under cyklar och barnvagnar. Men hennes favorit är antagligen ben, och framförallt nakna mansben (till Thomas stora förtret). Varje kväll mellan tandborstning och sängen ligger lilltjejen och lurar, redo att hoppa fram. Om man tittar på henne och visar tydligt att man ser henne, så vågar hon inte riktigt, men så fort man vänder bort blicken så har man en bengalkatt hängandes på benen. Inte alltför skönt allt gånger ;)

Men fjädervippan verkar rätt rolig den med...





Och så här söt kan hon va i ena sekunden...



... för att i nästa försiktigt smyga sig fram...



... och attack!



Hon verkar tycka att Thomas är smutsig av sig :)



Och här brukar hon ligga när vi inte hittar henne:



På hatt hyllan. Ett rätt bra gömställe faktiskt!





IKEAs klätterställning är fortfarande populär, även om hon börjar bli lite stor för den :)



Föräldrarna Bengtsson kom på besök och ville kidnappa med sig lilla Singoalla hem - men icke! Men lite gos o kel blev det ändå :)



Vet inte om detta är ett bevis på att hon är hungrig, om hon vill krypa in i diskmaskinen igen eller om hon bara är väldigt söt?

Nu kryper Singoalla runt i våra IKEA-påsar och hjälper till att vika tvätt, på sitt eget lilla vis.

Hon har det bra här, det tror vi allt :)